svinalangorna

Svar till Elis inlägg angående "detaljerade personbeskrivningar"

Jag förstår vad du menar och att det är bra att ”inga speciella typer av personer i samhället döms till att vara missbrukare”. Jag tycker dock att det är viktigt med detaljerade personbeskrivningar utseendemässigt eftersom jag då tycker det är lättare att ”leva mig in i romanen”. 
   Att det skulle vara en speciell typ av person som döms till att vara missbrukare håller jag inte med om eftersom ett alkohol problem är relativt lätt att dölja.  Vem som helst skulle kunna missbruka alkohol, det är ett relativt vanligt problem och därför tror jag inte att någon speciell typ av person skulle dömas om författaren hade skrivit mer ingående personbeskrivningar utseendemässigt.
   Leenas familj kommer som invandrare från Finland och har det ekonomiskt svårt precis som Riittas familj, föräldrarna tar lätt till alkohol när livet känns jobbigt.  Detta gör inte att man drar en kam över alla människor som har rötter i Finland eller ekonomiskt svårt och tror att de missbrukar alkohol. Jag därför inte heller att detaljerade personbeskrivningar skulle påverka detta.

/ Linnéa

Svinalängorna

Jag håller inte riktigt med om att Svinalängorna skildrar hur det är att växa upp som barn med en förälder som missbrukare då jag tycker att båda föräldrarna är missbrukare. Förutom faderns svåra alkoholproblem kommer det även fram i texten att även modern är svag för alkohol och röker. Mamman röker även inomhus som i sin tur skadar barnens hälsa.

Att pappan har störst alkoholproblem av föräldrarna är dock inte svårt att ta miste om i texten. Han är ofta berusad och som Linnéa nämnde tar Leena det som helt naturligt. Det barn ser tror barn är vanligt och eftersom Leenas familj umgås med andra familjer med missbrukarproblem tycker Leena att det är naturligt.

När de ska dränka katterna är det alltid pappan som tycker synd om katterna som Linnéa sa. Detta visar att pappan har starka känslor och det kan vara anledningen till att just han av mamman och pappan dricker mest. Känsliga personer har ofta lättare att ta till flaskan. Ett annat exempel på att hans drickande styrs av hans humör är när han efter jobbet inte fick så mycket lön för mödan som han hoppades på. Då går han istället ner till systembolaget för att dränka sina sorger.

Jag håller med om att pappan samtidigt värnar om familjen mycket. Det kan bero mycket på hans skuldkänslor han får efter att han har druckit. Då vill han gottgöra hans drickande med goda gärningar. Det är även pappan som är drömmaren av föräldrarna. Han skulle t.ex. starta en tomatodling på balkongen. Mamman är mer realistisk och försöker mer rädda vardagen. Jag tror att hon är en viktig trygghetsfaktor för barnen då hon har mer fötterna på jorden.

Jag tycker det är bra att man inte får detaljerade personbeskrivningar utseendemässigt. Man kan då lättare relatera till andra personer man känner som har ett missbrukarproblem samtidigt som inga speciella typer av personer i samhället döms till att vara missbrukare. Ungdomar som har föräldrar som är missbrukare kan också finna tröst i boken och känna igen sig. Det är då lättare för dem att känna igen sig om det inte är ingående personbeskrivningar utseendemässigt.

Jag vill också nämna den tragiska humorn som gör att boken inte blir allt för sorgsen att läsa. Ett exempel är när pappan säger: ”Ja ja, krattar päst som krattar sist” när Leena rättar hans svenska. De små fridfulla stunderna i deras vardag visar också en strävan efter ett lugnt liv som föräldrarna ändå verkar vilja ha.

Jag håller med Linnéa att det är intressant att boken utgår från ”ett barns perspektiv”. Man får då en inblick i barnets tänkande. Ändå måste den här tiden i livet ha varit jobbig då hon kommer mycket från barndomen. Svinalängorna är nämligen värklighetsbaserade om jag inte misstar mig. Samtidigt blir boken mer lättläst känslomässigt då problemen inte blir lika starkt framförda.

/Elis

 /Emma

   Jag tycker att boken ger en bra inblick i hur Leena och hennes familj lever. Problemet med alkohol beskrivs bra och man förstår vilka konsekvenser det ger, som t.ex. ekonomiska bekymmer. Jag tycker det är bra att man får se svårigheterna ur flera perspektiv, som Leenas och hennes mammas perspektiv.
  Jag håller inte riktigt med om att barnen är ovetande om pappans drickande. Inte heller att barnen är för unga för att se felet i deras vardagliga situation. Leena är en väldigt nyfiken flicka och lyssnar gärna på hennes mammas samtal med väninnan Helmi. Ibland gömmer hon sig eller låtsas att hon sover för att kunna tjuvlystna på samtalen. Hon får höra om hur problematiskt livet var i Finland under kriget som de vuxna upplevde som barn. Att det var matbrist, folk dog, männen var ute i krig och en del barn fick lämna sina familjer och resa bort med tåg till Sverige.  Hon hörde att hennes mamma tyckte att kvinnor var nertryckta i samhället och att män tog för mycket plats. Men framför allt fick hon även höra hur jobbigt mammorna tyckte det var när männen drack. Att de gjorde saker utan att tänka som ledde till negativa konsekvenser. T.ex. Att Veikko adopterade en hund. Vilket inte alls var bra för nu hade de en till mun att mätta. Eller att Kimmo inte skötte sig på jobbet för att han hade druckit för mycket. Han kunde förlora jobbet och deras ekonomi var redan dålig. Hon får även lära sig av sina föräldrar att hon ska vara tacksam för vad de har.
   På grund av hennes ålder förstår hon inte allt på samma sätt som sina föräldrar men jag tror ändå att hon förstår en hel del. Barn är väldigt bra på att läsa av känslor, kroppsspråk och tonläget i röster. Jag tror därför att Leena förstår den känslomässiga biten väldigt bra. Hon får även höra mer om livets svårigheter än många andra barn. Därför tror jag att hon har en någorlunda god syn på situationen.
   Barn påverkas mycket av sina föräldrar och tror alltid att de har rätt. Det märks i boken att Leena tar efter sin mamma. Leena vågar inte öppet berätta vad hon tycker och pratar helst med sin hund. Det framkommer inte tydligt i boken men hon vågar inte prata med sina föräldrar om allt. Precis som sin mor har hon svårt att öppna sig fullständigt och vågar inte stå för sina tankar och känslor inför andra.
   Precis som Linnea kan jag känna sympati för pappan och mamman. Leenas mamma anstränger sig hårt för att finnas till för hela familjen. Hon jobbar i hemmet, tar hand om barnen och samtidigt måste hon hålla koll på sin man. Det tär på henne och hon är ständigt orolig. Fast hon försöker att inte visa det för barnen och låtsas alltid som om allting är som det ska vara.
   Jag tycker att berättelsen är komponerad på ett bra sätt. Den är skriven i kronologisk ordning. Språket är inte alls svårt att förstå och boken är relativt lättläst. Jag tycker att språket passar ihop med själva berättelsen och tiden som romanen utspelar sig i. Tiden beskrivs också smått i berättelsen med jämna mellanrum. Efter som att boken är skriven ur ett barns ögon så är den ganska okomplicerad.  Jag tycker dock att det är synd. Läsningen blir inte lika intressant när det inte finns några frågetecken kring bokens handling.

/Malin