Svinalängorna 1
Svinalängorna
Jag håller inte riktigt med om att Svinalängorna skildrar hur det är att växa upp som barn med en förälder som missbrukare då jag tycker att båda föräldrarna är missbrukare. Förutom faderns svåra alkoholproblem kommer det även fram i texten att även modern är svag för alkohol och röker. Mamman röker även inomhus som i sin tur skadar barnens hälsa.
Att pappan har störst alkoholproblem av föräldrarna är dock inte svårt att ta miste om i texten. Han är ofta berusad och som Linnéa nämnde tar Leena det som helt naturligt. Det barn ser tror barn är vanligt och eftersom Leenas familj umgås med andra familjer med missbrukarproblem tycker Leena att det är naturligt.
När de ska dränka katterna är det alltid pappan som tycker synd om katterna som Linnéa sa. Detta visar att pappan har starka känslor och det kan vara anledningen till att just han av mamman och pappan dricker mest. Känsliga personer har ofta lättare att ta till flaskan. Ett annat exempel på att hans drickande styrs av hans humör är när han efter jobbet inte fick så mycket lön för mödan som han hoppades på. Då går han istället ner till systembolaget för att dränka sina sorger.
Jag håller med om att pappan samtidigt värnar om familjen mycket. Det kan bero mycket på hans skuldkänslor han får efter att han har druckit. Då vill han gottgöra hans drickande med goda gärningar. Det är även pappan som är drömmaren av föräldrarna. Han skulle t.ex. starta en tomatodling på balkongen. Mamman är mer realistisk och försöker mer rädda vardagen. Jag tror att hon är en viktig trygghetsfaktor för barnen då hon har mer fötterna på jorden.
Jag tycker det är bra att man inte får detaljerade personbeskrivningar utseendemässigt. Man kan då lättare relatera till andra personer man känner som har ett missbrukarproblem samtidigt som inga speciella typer av personer i samhället döms till att vara missbrukare. Ungdomar som har föräldrar som är missbrukare kan också finna tröst i boken och känna igen sig. Det är då lättare för dem att känna igen sig om det inte är ingående personbeskrivningar utseendemässigt.
Jag vill också nämna den tragiska humorn som gör att boken inte blir allt för sorgsen att läsa. Ett exempel är när pappan säger: ”Ja ja, krattar päst som krattar sist” när Leena rättar hans svenska. De små fridfulla stunderna i deras vardag visar också en strävan efter ett lugnt liv som föräldrarna ändå verkar vilja ha.
Jag håller med Linnéa att det är intressant att boken utgår från ”ett barns perspektiv”. Man får då en inblick i barnets tänkande. Ändå måste den här tiden i livet ha varit jobbig då hon kommer mycket från barndomen. Svinalängorna är nämligen värklighetsbaserade om jag inte misstar mig. Samtidigt blir boken mer lättläst känslomässigt då problemen inte blir lika starkt framförda.
/Elis
