Svinalängorna 1
Svinalängorna
Romanen är skriven av Susanna Alakoski och den skildrar hur det är att växa upp som barn med en förälder som missbrukar alkohol. Leena växer upp tillsammans med sin familj under 70-talet i ett nybyggt område för låginkomsttagare som ligger i Ystad som blir kallat ”svinalängorna”.
Leena, huvudpersonen beskriver vardagen ur ett barns ögon och romanen utspelar sig under en längre period. Leena blir äldre och äldre ju mer man läser men hon är fortfarande relativt ovetande om hennes fars drickande. När jag läser romanen känns det som om det finns mer ”sorg” än vad som beskrivs. Leenas familj har ont om pengar och att pappan dricker gör det inte lättare. Leena beskriver hur hennes pappa säljer TV:n när pengarna är slut för att kunna köpa sprit/alkohol men att när han sedan inser vad han gjort köper en ny TV och försöker ställa allt till rätta. En ny TV kommer inte hjälpa, det känns möjligtvis bäst för stunden men han borde försöka ta tag i sitt problem.
Jag kan känna empati med pappan trots att han förstör mycket genom sitt alkoholberoende. Han försöker göra det bästa ur deras ekonomiska situation och bryr sig mycket om familjen. ”Det första pappa gjorde efter att vi flyttat in var att fixa ett litet köksbord, fyra pinnstolar och en pall till köket. Det gjorde inget att stolarna inte var likadana sa han, de dög åt oss.” Familjen har ingen lätt ekonomisk situation men han gör ändå det bästa han kan.
I början av romanen berättar Leena om katterna de hade och hur de alltid tvingades dränka kattungarna, men alltid sparade en och på därför alltid hade en katt. Leenas mamma dränkte kattungarna och pappan tyckte synd om den, han ville helst att alla kattungar skulle sparas. Jag förstår honom och skulle inte själv vilja ta död på någon men han tänker inte speciellt långt om de skulle spara alla katter skulle hela lägenheten vara tillslut vara full av katter. Detta kan ibland irritera mig och då känner jag empati med mamman som hela tiden måste ta väldigt mycket ansvar, att leva med en person som inte tänker framåt i tiden kan inte vara lätt. Leena och hennes bror har det förmodligen inte heller lätt men de är fortfarande relativt små och eftersom de är uppvuxna med denna vardag ser de inte än något fel i den. Det är dock möjligt att barnen tar skada av detta när de blivit äldre för att de då förstår mer.
Jag tycker att det är bra att få läsa ”ur ett barns perspektiv”, det är en vuxen författare men jag tycker Susanna Alakoski har lyckats förmedla känslan på ett trovärdigt sätt. Det är intressant och ledsamt att få läsa hur vardagen kan vara för många människor, problemet i romanen är främst faderns drickande men man får ta del av mycket annat också. Faderns drickande är inte det enda romen fokuserar på. Leenas vänskap med Riitta och Åse är en viktig del och jag tror att de kommer betyda mycket för varandra i fortsättningen.
Jag tycker att det mesta med romanen är positivt men personbeskrivningarna, utseendemässigt kunde ha varit tydligare. Nu har jag ingen direkt uppfattning om hur alla karaktärer ser ut även om jag har fått en väldigt bra uppfattning om hur de är som personer.
/Linnea
Romanen är skriven av Susanna Alakoski och den skildrar hur det är att växa upp som barn med en förälder som missbrukar alkohol. Leena växer upp tillsammans med sin familj under 70-talet i ett nybyggt område för låginkomsttagare som ligger i Ystad som blir kallat ”svinalängorna”.
Leena, huvudpersonen beskriver vardagen ur ett barns ögon och romanen utspelar sig under en längre period. Leena blir äldre och äldre ju mer man läser men hon är fortfarande relativt ovetande om hennes fars drickande. När jag läser romanen känns det som om det finns mer ”sorg” än vad som beskrivs. Leenas familj har ont om pengar och att pappan dricker gör det inte lättare. Leena beskriver hur hennes pappa säljer TV:n när pengarna är slut för att kunna köpa sprit/alkohol men att när han sedan inser vad han gjort köper en ny TV och försöker ställa allt till rätta. En ny TV kommer inte hjälpa, det känns möjligtvis bäst för stunden men han borde försöka ta tag i sitt problem.
Jag kan känna empati med pappan trots att han förstör mycket genom sitt alkoholberoende. Han försöker göra det bästa ur deras ekonomiska situation och bryr sig mycket om familjen. ”Det första pappa gjorde efter att vi flyttat in var att fixa ett litet köksbord, fyra pinnstolar och en pall till köket. Det gjorde inget att stolarna inte var likadana sa han, de dög åt oss.” Familjen har ingen lätt ekonomisk situation men han gör ändå det bästa han kan.
I början av romanen berättar Leena om katterna de hade och hur de alltid tvingades dränka kattungarna, men alltid sparade en och på därför alltid hade en katt. Leenas mamma dränkte kattungarna och pappan tyckte synd om den, han ville helst att alla kattungar skulle sparas. Jag förstår honom och skulle inte själv vilja ta död på någon men han tänker inte speciellt långt om de skulle spara alla katter skulle hela lägenheten vara tillslut vara full av katter. Detta kan ibland irritera mig och då känner jag empati med mamman som hela tiden måste ta väldigt mycket ansvar, att leva med en person som inte tänker framåt i tiden kan inte vara lätt. Leena och hennes bror har det förmodligen inte heller lätt men de är fortfarande relativt små och eftersom de är uppvuxna med denna vardag ser de inte än något fel i den. Det är dock möjligt att barnen tar skada av detta när de blivit äldre för att de då förstår mer.
Jag tycker att det är bra att få läsa ”ur ett barns perspektiv”, det är en vuxen författare men jag tycker Susanna Alakoski har lyckats förmedla känslan på ett trovärdigt sätt. Det är intressant och ledsamt att få läsa hur vardagen kan vara för många människor, problemet i romanen är främst faderns drickande men man får ta del av mycket annat också. Faderns drickande är inte det enda romen fokuserar på. Leenas vänskap med Riitta och Åse är en viktig del och jag tror att de kommer betyda mycket för varandra i fortsättningen.
Jag tycker att det mesta med romanen är positivt men personbeskrivningarna, utseendemässigt kunde ha varit tydligare. Nu har jag ingen direkt uppfattning om hur alla karaktärer ser ut även om jag har fått en väldigt bra uppfattning om hur de är som personer.
/Linnea
Kommentarer
Trackback
