svinalängona 1
Jag tycker att boken ger en bra inblick i hur Leena och hennes familj lever. Problemet med alkohol beskrivs bra och man förstår vilka konsekvenser det ger, som t.ex. ekonomiska bekymmer. Jag tycker det är bra att man får se svårigheterna ur flera perspektiv, som Leenas och hennes mammas perspektiv.
Jag håller inte riktigt med om att barnen är ovetande om pappans drickande. Inte heller att barnen är för unga för att se felet i deras vardagliga situation. Leena är en väldigt nyfiken flicka och lyssnar gärna på hennes mammas samtal med väninnan Helmi. Ibland gömmer hon sig eller låtsas att hon sover för att kunna tjuvlystna på samtalen. Hon får höra om hur problematiskt livet var i Finland under kriget som de vuxna upplevde som barn. Att det var matbrist, folk dog, männen var ute i krig och en del barn fick lämna sina familjer och resa bort med tåg till Sverige. Hon hörde att hennes mamma tyckte att kvinnor var nertryckta i samhället och att män tog för mycket plats. Men framför allt fick hon även höra hur jobbigt mammorna tyckte det var när männen drack. Att de gjorde saker utan att tänka som ledde till negativa konsekvenser. T.ex. Att Veikko adopterade en hund. Vilket inte alls var bra för nu hade de en till mun att mätta. Eller att Kimmo inte skötte sig på jobbet för att han hade druckit för mycket. Han kunde förlora jobbet och deras ekonomi var redan dålig. Hon får även lära sig av sina föräldrar att hon ska vara tacksam för vad de har.
På grund av hennes ålder förstår hon inte allt på samma sätt som sina föräldrar men jag tror ändå att hon förstår en hel del. Barn är väldigt bra på att läsa av känslor, kroppsspråk och tonläget i röster. Jag tror därför att Leena förstår den känslomässiga biten väldigt bra. Hon får även höra mer om livets svårigheter än många andra barn. Därför tror jag att hon har en någorlunda god syn på situationen.
Barn påverkas mycket av sina föräldrar och tror alltid att de har rätt. Det märks i boken att Leena tar efter sin mamma. Leena vågar inte öppet berätta vad hon tycker och pratar helst med sin hund. Det framkommer inte tydligt i boken men hon vågar inte prata med sina föräldrar om allt. Precis som sin mor har hon svårt att öppna sig fullständigt och vågar inte stå för sina tankar och känslor inför andra.
Precis som Linnea kan jag känna sympati för pappan och mamman. Leenas mamma anstränger sig hårt för att finnas till för hela familjen. Hon jobbar i hemmet, tar hand om barnen och samtidigt måste hon hålla koll på sin man. Det tär på henne och hon är ständigt orolig. Fast hon försöker att inte visa det för barnen och låtsas alltid som om allting är som det ska vara.
Jag tycker att berättelsen är komponerad på ett bra sätt. Den är skriven i kronologisk ordning. Språket är inte alls svårt att förstå och boken är relativt lättläst. Jag tycker att språket passar ihop med själva berättelsen och tiden som romanen utspelar sig i. Tiden beskrivs också smått i berättelsen med jämna mellanrum. Efter som att boken är skriven ur ett barns ögon så är den ganska okomplicerad. Jag tycker dock att det är synd. Läsningen blir inte lika intressant när det inte finns några frågetecken kring bokens handling.
/Malin
