Svinalängorna 2/3
Romanen är intressant och jag tycker att den blir lite som en tankeställare. Att Lena och hennes syskon måste leva i denna olyckliga tillvaro är inte rättvist. Jag tycker att det är lite konstigt att ingen vuxen som exempelvis Åses mamma gör någonting åt detta, hon vet vad som händer bakom grannens väggar. Leena hörde hur hennes pappa misshandlade hennes mamma (som Elis skrev i sin kommentar) ville hon gå hem från Åse vilket Åses mamma förbjöd henne att göra. Detta var tur eftersom det förmodligen hade varit farligt för Leena att gå hem. Är det då inte lite konstigt att Åses mamma inte gör någonting, som att ringa polisen?
Jag kan inte hålla med Elis och Malin om att språket utvecklas i takt med att Leena växer. Jag tycker att språket har varit ungefär detsamma genom romanen, inga stora förändringar. Leena utvecklas och börjar bli vuxen men detta gör inte att Susanna Alakoski förändrar boken språkmässigt.
/Linnéa
