Svinalängorna 2/3
Jag tycker precis som Emma att boken blir bättre för varje sida man läser. Nu har Leena blivit så pass gammal att hon ser alla problemen familjen har. Hon ser alla problem som hon tidigare inte gjorde och detta tror jag delvis beror på att hon har blivit äldre. Leena får inga bekräftelser i hemmet och därför måste hon hela tiden söka bekräftelser på annat håll. Hon utvecklas och får det visserligen på simningen och i skolan men av de personer som hon mest av allt vill få bekräftelser från kommer inga.
Precis som Emma tror jag att barnen skulle behöva någon som kan finnas för dem och ”hjälpa dem i livet”. Det finns dock en vuxen som jag får intrycket av att Leena känner en tillit till, Helmi. Leena tycker mycket om henne och det bästa är att hon alltid är nykter och Helmi känner till det mesta om Leena och kan finnas där som ett stöd. Leena anförtror sig inte till Helmi om hur besviken hon blir när föräldrarna inte finns där men tror jag hon vet att Helmi finns där när Leena behöver henne.
Leena är mogen men kanske inte så ansvarsfull som man först fick intrycket av. Leena och Rita städar på restaurangen som Elis beskrev men hon och Rita valde att anordna en ”liten fest”. Detta fick inga roliga konsekvenser och Leena fick panik och kände sig hjälplös då hon insåg sitt misstag. Jag tycker att det här visar på att Leena inte är så mogen som hon alltid tvingas vara.
Jag tycker tillskillnad från Malin att de viktiga händelserna beskrivs detaljerat och noggrant. Vissa händelser tar dock mer plats än andra. Leenas resa till Kanarieöarna är en av händelserna som inte beskrevs detaljerat och detta tror jag beror på att den inte var viktig för handlingen. När Leena går på kalas till en rik klasskompis får man en otroligt detaljerade beskrivningar eftersom detta har en betydelse för handlingen. Leena upptäcker hur det är att vara avundsjuk och längtar precis som Elis sa bort från sin dystra tillvaro.
/ Linnéa
